Det sista inlägget.

Det förra inlägget publicerades den 5 juli 2015 kl 09.11. Idag är det den 25 dec 2015.

Det har gått nästan sex månader och det är mycket som har hänt dessa sex månader. Det tidigare livet har tagit slut. Ett nytt liv har börjat. Därför blir detta mitt absolut sista inlägg på bloggen. Jag kommer att beställa bloggen som bok (en tjänst som man kan få på nätet) och så länge kommer den att ligga kvar. Sedan kommer jag att stänga ner den. Bloggen kommer att bevaras i två böcker som Henry och Milda får när dom blir 18 år.

I dessa böcker kommer början på deras historia att finnas bevarad. Det finns rader och bilder som visar vem deras mamma var innan hon fick Henry och Milda. Det finns dokumentation ända från när dom låg i magen till när dom lärde sig gå, prata, leka, åka skidor, bli små självständiga individer.

Från början var bloggen tänkt som ett ställe att skriva krönikor på. Eftersom jag läste Medie- och kommunikationsvetenskap ville jag skriva smarta saker. Tycka. Vågade heller inte lämna ut mig helt och hållet och vara allt för personlig. Med tiden blev det mer och mer en dagbok. Det var roligt att lägga ut bilder. Det var också ett sätt att visa familj och släkt i när och fjärran hur mitt liv såg ut. Och där stannade det. Det blev inga krönikor förutom varje nyår. Det blev en dagboksblogg. Jag var nästan 26 år när jag började. Idag är jag 33 år. Det har varierat besöksantalet men dom gånger jag varit mer personlig har betydligt fler läst.

Det som hänt dom senaste månaderna är att jag och C har separerat. Vi lever inte längre tillsammans. Henry och Milda har skilda föräldrar. Dom bor varannan vecka. Efter över 8 år tillsammans var det meningen att livet skulle ta en ny vändning. Kärleken tog slut. Saker, gård, djur eller liv kan inte hålla två människor ihop. Eller i alla fall inte mig. Finns det inte kärlek finns det ingenting. Ett egoistiskt val som påverkar Henry och Milda i allra högsta grad. Samtidigt vill jag inget annat än att lära dom att välja kärlek. Att saker spelar ingen roll. Det är människor och relationer som är det viktigaste som finns i livet.

Det sista inlägget skriver jag till Henry och Milda till att läsa när ni blir vuxna och förstår saker och ting lite bättre.

Ni två har inget med separationen att göra. Det handlar bara om era förälrars vuxenrelation. Ni har alltid varit helt underbara barn. Jag hoppas att ni är vuxna nog att förstå det.

Henry och Milda, ikväll sover ni i min säng. Ni är 5 år och 4 år. Det är juldagen och vi har firat ”vår” julafton idag. Jag hade köpt massor med julklappar till er för på något sätt vill jag ge er allt som bara går. Allt från kärlek till leksaker. Jag vill ge er den uppväxt och jul som ni förtjänar. Jag känner ro i min kropp. För första gången på väldigt många månader. I tre veckor har vi nu bott i huset i Åshammar. Henrys bästa julklapp var lego (Ninjago) och Mildas var pyssel (stjärnor, bollar, papper). Vi kör en Kia Ceed. Vi har en vit skinnsoffa. Mildas favorit på Ipaden är Winxclub. Henry föredrar att titta på legobyggen på Youtube. (Lite dokumentation att le åt om 30 år).

Vi börjar ha landat här. Ingen av oss är lika orolig och vi kan njuta av vår tid tillsammans. Även om vi har en lång väg framför oss att bygga upp vårt nya liv. Hur det kommer att bli det vet vi inte ännu. Jag hoppas att ni kan säga när ni läser det här att "det blev riktigt bra mamma - vi har haft en bra uppväxt".

Jag har en viktig uppgift i mitt liv. Det är att vara mamma till er. Att ge er allt ni behöver. Att ge er all kärlek jag har. Att ge er självkänsla för att våga möta livet och utmaningar. Att ge er möjligheten att vara barn, må bra och få utvecklas i er egen takt. Att alltid stötta er - oavsett vad.

Jag hoppas att jag kommer att räcka till. Jag önskar att mitt tålamod ska räcka varje dag. Jag hoppas att jag ska leva upp till era förväntningar men framförallt mina egna. Jag önskar att ni ska känna er omgiven av kärlek varje dag och jag hoppas att ni ska förstå att NI DUGER PRECIS SOM NI ÄR.

JAG ÄLSKAR ER MEST AV ALLT I HELA, HELA VÄRLDEN.

JAG ÄR SÅ STOLT ÖVER ER.

(Dom orden säger jag till er varje kväll.)

//

Mamma.

 
Avslutar med lite bilder från nu.
 

Hemma igen

Borta bra men hemma bäst. 
Det känns härligt att ha semester. Vi gör roliga saker varje dag känns det som. Vänner och kalas varje dag för barnen. 






Och nu köpte jag nya skor. Älskar verkligen att springa. 

Bilder från lainio