Den dåliga mamman.

Vaccinationen. Jo tjena. Innan jag åkte till jobbet var jag tvungen att svänga in på Ica maxi och köpa smink så jag kunde åka på jobbet. Tårarna hade sköljt bort det jag satte dit på morgonen. 

Det gick inte alls. I flera års tid har det varit en mardröm att gå till doktorn med Henry. Han är livrädd. Det förstår jag! Som alla har tvingat honom till undersökningar. Hållt fast honom. 
Vi var beredd på samma sak idag. Jag förberedde sköterskorna. Vi måste hålla fast honom. Han var hysterisk. Då säger sköterskan M att nej, så gör vi inte. Här håller vi inte fast nån. 
Så självklart egentligen. Så jävla dum jag kände mig. Att man låtit sig styras av alla som tvingat oss till undersökning genom åren. Då kom tårarna. Varför kunde vi inte träffa så här mjuka och pedagogiska sköterskor från början?? Då kanske det inte varit lika svårt som det är nu. Hon tyckte han kunde komma och hälsa på dom, ta med ipaden, titta i fikarummet nästa gång. Jag ville bara krama henne!! Så då kom det ännu fler tårar. Och då pajar jag ju ännu mer för barnen om mamman också börjar gråta! Så förfärligt. Stackars Henry. 
Min älskade unge tog ingen spruta. 
Och så blev det. 


När jag hämtade dom från dagis försökte jag vara en supermorsa. Åkte och handlade plantor och grejer, åt pizza, var ute och lekte. Ändå fick jag mest bråka på dom. Nu var det Mildas tur att testa gränser. 

Så nja. Idag kände jag mig mest misslyckad. 

Sitter nu på min älskade veranda. Har tänt ljus och svept in mig i filtar under infravärmen till ljuv musik. Så just nu känns det helt ok. Imorgon är en ny dag. En ny möjlighet. 




Kommentarer :

#1: Johanna G

Åh, nu grät jag också, dock osminkad ;) Du är så vacker fina vän, både inuti och utanpå. Och modig! Kram till er alla!

Svar: 😘❤️
Sarko

skriven

Kommentera inlägget här :