Nytt dokument
Nu ska jag istället försöka ta tillvara på föräldratiden.
Jag ber alltid om ursäkt att jag inte hört av mig. Slut på tid helt enkelt. Känner mig taskig att jag inte ringer tillräckligt ofta. Känner mig ovetandes om vad som händer i andra liv och får lite dåligt samvete över att den vet så mycket om mig tack vare bloggen.
Nu är det stopp.
Vi har alla lika mycket tid. Den är lika dålig som jag på att höra av mig. Vi finns ju där ändå. Småbarn tar mycket tid - så ser livet ut nu för mig . Thats it. Sen blir det en annan tid för kanske mer tid. Eller inte. Det får vi se. Men nu slutar jag att be om ursäkt. Jag och alla andra gör säkert det bästa vi kan.
Ibland när jag är själv kan känslor komma över mig. Det är inte ofta jag kör bil helt själv utan barn eller någon annan men ibland händer det. Då spelar jag musik så högt det bara går. Sjunger med och gallskriker för allt vad jag är värd. Jag tar in varenda ord av texterna i låtar och njuter av nuet. Det är då det händer. Jag får rysningar på hela kroppen och det tåras i ögonen. Jag kan känna mig så jävla lycklig. Jag kan ibland fälla en tår av att jag har det så förbaskat bra. Vilket liv!
Idag körde jag genom bygden med solen i ögonen på årets första snöfyllda vinterdag. Det tårades i ögonen.