Landet på hösten.

Det innebär förkylningar. Kanske inte med landet att höra. Snarare småbarnsåldern. Oavsett är vi drabbade. Med stort D.
Älgänkelivet har varit tufft denna vecka och sjukdomarna är inte över än. Däremot börjar jag ha accepterat. Det är ingen ide att kämpa emot.


Har haft kära E på besök. Återigen med massor av växter. Tack gode Gud för netflix så en mamma får möjlighet att göra något.


Har även hunnit med att gå över vägen till havreåkern för att förbereda med mat till fåglarna till jul.


Om idag och veckan.

Ok, jag tänker inte ljuga. Det har varit en tuff vecka. Jag har varit en sur och gnällig mamma med några stunder då jag glimmat till. Kunnat vara närvarande. Bakat bullar. Spelat memory. Myst.
Den här dagen tog sig ganska bra till slut.

Det har varit mindre av glatt och glättigt idag men just här var det bra.


Sent. Men inte minst. Nu blommar dom äntligen.



Årets äpplen är faktiskt riktigt goda.

Den här dagen avrundades med ett mysigt möte av en god granne.

Selfie!

Kan tyckas se enkelt ut att ta en sån här bild på sig själv. Men att bli människa och frisk igen var inte jätteenkelt. Äntligen har jag blivit normal. Tiden som jaktänka har börjat skakigt med världens magsjuka men idag är jag äntligen på jobbet igen.