Vi





Idag är det hemmadag. Nu är understället på och vi ska gå ut och leka.

Om helgen

Så små saker kan ha så stor betydelse. Att ha klarat av att vara på fest med båda barnen och samtidigt hinna med att ha roligt och kunna slappna av - det är inte det enklaste. Men det gick! Åh, vilken rolig lördag vi hade. Båda barnen var så nöjda och snälla. Henry sprang mellan alla ben på folk och busade med vem som helst. Milda var så nöjd och gick från famn till famn. Maten blev super. Sällskapet var toppen! Vi kunde inte önska oss mer. Det kan låta löjligt men det kändes som en bedrift att ha klarat av dagen på ett så bra sätt. Det är lycka att ro små skepp i hamn.

Nätdoktorn

Tack gode gud för internet. Jag behöver aldrig gå till doktorn nu mera. Inom några minuter via google kan jag snabbt ställa en högst sannolik diagnos. Skämtåasido så är det fruktansvärt jobbigt här hemma. Det är den här tiden vi kommer att komma ihåg som "den jobbiga småbarnstiden". Henry sover inte. Han vaknar varje natt och är hysteriskt ledsen. Ingen tröst hjälper. Vi försöker turas om att sova. oftast får C sitta med honom i soffan hela natten eftersom jag måste vara med Milda. Nu har det varit så länge så jag blir orolig. Sömn är A och O - helst för ett litet barn. Läste idag om "nattskräck". Han passar in på pricken. Det betyder också att det inte är något farligt, det är vanligt och det går snart över.