Jag ber alltid om ursäkt att jag inte hört av mig. Slut på tid helt enkelt. Känner mig taskig att jag inte ringer tillräckligt ofta. Känner mig ovetandes om vad som händer i andra liv och får lite dåligt samvete över att den vet så mycket om mig tack vare bloggen.
Nu är det stopp.
Vi har alla lika mycket tid. Den är lika dålig som jag på att höra av mig. Vi finns ju där ändå. Småbarn tar mycket tid - så ser livet ut nu för mig . Thats it. Sen blir det en annan tid för kanske mer tid. Eller inte. Det får vi se. Men nu slutar jag att be om ursäkt. Jag och alla andra gör säkert det bästa vi kan.