Dummie.blogg.se

Det är ett ord som beskriver mig på morgonen. Jag kan inte påstå att jag är sur när jag vaknar men jag hinner oftast bli det inom några minuter. Vad som helst kan hända och gå fel. Henry kan vara gnällig, C kan vara för långsam att kliva upp, alarmsignalen kan vara för störig, håret kan se förjävligt ut eller så kan det hända att inget klädesplagg i garderoben passar. Allt för ofta händer något av detta. Jag trodde detta beteende skulle mattas av med åren. Sedan så vet jag hur hemsk jag är. Jag tycker synd om alla runt om mig. Jag bråkar inte på dom, jag bara säger INGENTING. Det kan vara nog så effektivt. I bilen på väg till stan kan jag ibland drabbas av dåligt samvete. Ändå nämns jag inte säga förlåt för i praktiken har jag ju faktiskt inte gjort nånting. Jag har inte sagt nånting. Jag sträcker ut min hand till C, han kramar den. Jag bad om förlåtelse - han accepterade. Vi säger ingenting.