http://dummie.blogg.se/2010/december/
... och för att ta vid där vi slutade kan jag ju säga att jag visste redan då att lilla Milda hade blivit till. Därför visste jag att detta år skulle bli mitt livs bästa år - igen!
Herrejävlar vilket år!
Henry blev 1 år. Han lärde sig gå. Han började säga några ord. Det blev plötsligt lättare att vara förälder. Det blev svårare när dagis började och allt strulade. Det blev enklare igen. Han utvecklades till världens mest charmiga lilla varelse. Allt kändes hoppfullt.
Våren spirade och jag planterade ett frö i varenda kruka som fanns. Fröet inom mig växte sig starkare och större utan att göra så stort väsen av sig. Det var krukor, uppe, nere och i mitten. Jag kunde knappt vänta på att mitt lilla frö skulle komma ut. Jag kunde inte vänta tills det var varmt nog åt alla fröna i krukor - och ställde ut dom. Frosten kom. Nästan allt dog. Det blev en dyr handling på Plantagen. Nästan ingen vet att de flesta plantor frös ihjäl. Fröet i magen mådde bra. Men blev stor och tung tillslut när sommaren var här.
Som änglar från ovan som klev ner på jorden så flyttade mamma och L ner. De gjorde allt de kunde för att underlätta för oss. Min mage var så tung, det var så varmt, Henry var så tung, tiden gick så långsamt.
Vi spenaderade tiden med att återigen vända upp och ner på jorden, på gården hos oss, hos mamma och L. Svärfar grävde. Vi skottade igen. Kusinen grävde stora hål i gräsmattan, C grävde igen.
Tillslut var hon äntligen här! Den lilla flicka jag väntat på hela livet. Hon var hårig och snäll. Vår underbara familj blev komplett. Hon sov. Åt. Sov. Sov. Sov. Fick kolik. Världen rasade för ett tag. Kampen handlade om att överleva vardagen. Med änglarnas hjälp klarade vi oss. Omvärlden stöttade.
Vi fick äntligen upp ett staket med fina grindar.
Om inte tiden var en bristvara och vissa grundläggande värderingar saknas så hade jag och C nästan kunnat bli religöst aktiva. Herre min gud vilken härlig präst. Hon fick fullt förtroende att tvätta håret på lilla Milda. A importerades från Gällivare för att sjunga för allt vad hon var värd. Varenda kotte klädde sig i rosa dagen till ära. Presentbordet på dopet gjorde att man nästan skämdes. Ibland är det nästan bara för mycket att ta in att vi har så många nära och kära runt om oss.
Mitt i julförberedelserna i skogen frågade C om jag ville gifta mig med honom. Jag vill inget hellre!
Med värme i hjärtat, öppna spisen och kaminen släppte vi in tomten. För andra året firade vi jul i vårt hus.
Med kinesiska värmeballonger skickade vi igår iväg våra önskningar för nästa år. Året är slut. År 2011. Punkt.
Nu har vi skaffat oss det allra bästa som finns så därför kommer nästa år inte att innehålla lika mycket överraskningar och stora händelser. Nu ska vi helt enkelt bara fortsätta att leva våra liv. Ha vardag. Låta det vara lite grått och trist emellanåt och helt enkelt njuta av det.